Nu är det lervälling ute igen... Ja, det ordet räcker knappt. I skogen precis bakom mitt hus, och självklart på tomten också, har vi snarare mindre lervällingssjöar! Och är man riesenschnauzer är det tydligen himmelriket på jorden :/

För ett par veckor sen var det väl ungefär samma sörja man kunde beskåda utomhus. I vanlig ordning flög Igor iväg som en projektil när jag släppte ut honom på morgonen, halkade i leran och åkte kana genom eländet - eller "det ljuvliga" skulle nog den ryske immigranten uttrycka det. Tydligen var det störtkul för han fortsatte att åka kana genom leran hela dagen.

Nu har han förfinat sina färdigheter. Istället för att kana på magen slänger han sig över på rygg och glider PÅ RYGG genom härligheten!!! När åkturen är över reser han på sig, skakar sig och, jag skämtar inte, han leeeer ;-)

Liam har inte riktigt samma stilfulla framfart genom geggan - han springer, runt runt runt i lervällingssjöarna för att helt plötsligt tvärstanna mitt i smeten där han står och hoppar jämfota på sina fyra monstertassar! Upp och ner och upp och ner och upp och ner!

Tjolahopp vad det är roligt med hundar ibland ;-) Till och med jag som ju avskyr snö och kyla börjar längta tills det åtminstone är ett par minusgrader ute...