fick hundarna uppleva igår...

Jag har ju jobbat hela julen så de fyrbentas julklappar i form av halvmeterlånga jätteälgben delades ut två dagar för sent. Att de fått vänta på sina klappar är helt enkelt bara ett bevis på min beräknande sida - efter 7 nätters arbete ville jag soooova fredag förmiddag, så länge jag bara kunde, vilket innebar att hundarna behövde hyfsat långvarig sysselsättning :-)

Jag lade tre kortare spår när jag kom hem på morgonen och de fina julpaketen placerades i spårslutet - Liams paket hängde från en gren, Julias var tjusigt placerat uppe på en stor sten medans nybörjaren Igors paket fick ligga på marken, lätt dolt av lite granris. (Som tur var mötte jag inga morgonpigga annandagsflanerare - undra vad de tänkt om de mött mig, släpandes på tre stora julröda paket i skogen som jag dumpade här och där ;-))

Liam dundrade fram i vanlig ordning, stod på bakbenen och fick jobba ett bra tag innan det då något sönderrivna och geggiga paketet fanns på plats i hans mun. Han bar hela härligheten stolt som bara en riesenpojke kan, fullt koncentrerad, hela vägen hem.

Julia hann knappt hitta presenten förrän hon slet av det fina presentpappret, lade sig ner och började ÄTA. Prinsessan förstod inte alls varför vi skulle ta med oss delikatessen hem - mat skall inte förfaras, det måste tas om hand OMEDELBART ju!

Och "lille" Igor... Att hitta det röda paketet var inga problem - men vad skulle man göra sen?! Att det fanns nåt oerhört väldoftande där inuti, det märkte han minsann, men vad ville hans konstiga svenska matte att han skulle göra med det hela??? Såsmåningom förstod han att vi faktiskt skulle ta med oss fyndet hem - och ögonen bara lyste på killen :-)

Behöver jag säga att jag somnade gott till ljudet av gnagande, smaskande, nöjda hundar...