Till alla er som tror att alla bearded collies är veka, hispiga, skälliga exemplar av Canis Familiaris - ni kände uppenbarligen inte Winston!

Min då ständige följeslagare var något helt, helt annat… Att beskriva honom i ord för er som aldrig träffat honom är i princip omöjligt. Han var helt enkelt en av de mest magnifika hundpersonligheter jag någonsin haft äran att lära känna och leva med - ett unikum av lojalitet och hängivenhet emot de han upplevde som de sina, ett levande bevis på en mental styrka och stabilitet var och varannan rottweiler skulle vara avundsjuk på, en beskyddare av rang, en äkta Vän som alltid fanns där inte bara för mig utan likväl för våra två- som fyrbenta vänner. Winston behövde aldrig ett koppel - att vara där jag var var en självklarhet för honom, vare sig vi befann oss i skogen, i stan, på tunnelbanan eller bussen eller var som helst. Han förstod instinktivt alltid vad som förväntades av honom. Winston var alltid med mig - vi smög t o m in honom på en biopremiär en gång ;-) Där jag var, där var Winston! Vår relation var helt enkelt något utöver det ordinära, och jaa, som sagt - att rättvist beskriva honom för er är omöjligt.

Just den där nattliga promenaden genom Söders gator glömmer jag aldrig - en promenad som började som alla andra… Utanför Vitabergsparken blev jag vittne till något jag inte borde ha sett och skinnskallegänget i fråga uppskattade inte min närvaro om man säger så… Winston som alltid gick lös var just då inne i ett buskage i utkanten av parken och nosade runt, men från ingenstans flög han fram och min lugna, snälla, lurvigt söta vän hade transformerats till ett frustande, fradgande MONSTER! Skinnskallarna fick sig en överraskning de inte räknat med och Winston och jag sprang och sprang och sprang - utan min gråa beskyddare vet jag inte hur det hade slutat…

En gång räddade han mig från en obehaglig, potentiell rånsituation när jag jobbade på 7-Eleven. Winston låg inne på kontoret, men när han kände vart situationen framme vid kassan barkade visade han sig och han visade att han inte var att leka med - och drägget försvann! Det var första och enda gången han klev över tröskeln mellan kontoret och butiken utan tillåtelse…

Winston var Kung bland hundarna runt Skanstull. Han brydde sig aldrig speciellt mycket om andra hundar men rörde sig genom parkerna med en självklarhet som gjorde att ingen någonsin muckade med honom.

Kvarterets extremt hanhundsaggressiva svarta schäfer vek alltid undan så fort han mötte Kungen - och Winston i sin tur bevärdigade honom aldrig ens med en blick.

Den här hunden glömde aldrig - aldrig! Människor som betydde något för honom fanns för alltid på hans näthinna. Mamma minns stolt när hon kom från Gotland för att hälsa på, och Winston och jag gick för att möta henne vid bussen. Som vanligt gick jag avslappnat med honom lös bredvid mig och så - rusade han iväg! Jag förstod ingenting och skriket var på väg, men så såg jag ju vad Winston sett. Där, långt borta i folkhavet, hade han ju spottat "mormor"! Tilläggas bör att det då var ett par år sedan han träffat min mamma senast.

Utställningskarriären blev tyvärr ganska kort. Som ung visade han framfötterna ordentligt och blev bl a BIS-junior och 4:a Bästa Hane på rasklubbens specialutställning i Högbo. Men han hade svårt att lägga på hullet, och det bromsade honom i de högre klasserna. När lilla staffe-Kevin gjorde entré blev han dessutom nerklippt. Kevin älskade ju att ligga på stora, trygga farbror Ws rygg och snutta på den tjocka härliga pälsen, vilket resulterade i en omfattande magoperation för lillen när han bara var 12 veckor. Så pälsen fick falla för saxen!

Filmkarriären blev ännu kortare. Winston skulle agera i en barnfilm som då spelades in på Gärdet och vi hade problem med att få honom att samarbeta med sin skådespelarkollega när jag var på plats. Vi tog beslutet att jag skulle lämna honom där, åka hem och hämta honom senare på eftermiddagen. Jag hade precis hunnit hem när telefonsamtalet kom: "KOM!!!!! HAN HAR DRAGIT!!!" Måste jag säga att jag inte inväntade vidare information utan slängde på telefonluren, rivstartade bilen och körde grymt olagligt tillbaka mot stan. På trottoaren mitt emot Åhléns City fann vi varandra, tack och lov! Winston hade helt sonika rusat iväg så fort han fått en chans, sprungit exakt samma väg som jag alltid körde till och från Gärdet - men vis som han var höll han sig på trottoarerna och korsade gatorna på övergångsställena :-)

För Kevin var Winston Idolen! Och när Winston lämnade oss på skärtorsdagen -99 började en lång, svår tid - inte bara för mig utan även för vår älskade staffepojke…

Tyvärr var ju det här innan digitalkamerornas tid så det finns inte speciellt många bra bilder från den underbara tiden med Winston. Det finns bättre bilder än de här dock (och tapeterna i lägenheten hade inte den färgen det ser ut som på bilden, hmmm...), och i sinom tid skall jag nog leta fram några. Men tills vidare:

 

maria

18 mars 2009 16:34

nejmen vad fint! nice att du berättar här, lär känna dig bättre tack vare bloggen, underbart. Synd att jag aldrig fick träffa honom, vilken karaktär han verkar ha varit. En sådan hund som man som liten drömmer om att få ha!

 

Agneta

18 mars 2009 17:29

Åh nu väcks gamla minnen till liv :-)Minns då vi träffades för första gången på en hundutställning, tror våra pojkar var 5 månader då? Minns att Winston & Ezzet var så olika, varför förstog jag först senare ;-)Man blir ju lite tårögd då man ser honnom på bild och tänker tillbaka...

 

Tone

19 mars 2009 17:02

Fick för mig att googla dig och fann det här! Winston ja:-) Minns du när du va sjuk och han vägrade gå ut med mig ens för att kissa?! Mamma behövde honom ju!:-) du kan väl ringa, har mailat mitt nr. Skriver du nåt förresten?
kram Tone

 

MA

19 mars 2009 20:39

mig följde han minsann med ut! *stolt!* otroligt att allas älskade Winston gav mig det förtroendet, jag med min bristande djurkunskap! tänker på mig som kattvakt, en viss katt och ett visst vetrinärbesök.......
//Micke

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   För alla er som inte riktigt vågar ta steget fullt ut och börja BARFa på riktigt - Mush har ett gäng superprodukter att erbjuda! Hämta en gratis provpåse här: http://www.mushbarf.com/sv/eform/submit/gratis-maltid   Läs gärna mer om fin...

Att förtränga och vägra inse de fakta som travas upp framför ögonen på en är något människan är bra på. En del av mig vill köra på den linjen, men hjärnhalvan som lagrar minnen och erfarenheter kämpar emot.Så nu sitter jag här och fyller i papper eft...

Ja, fråga Ryssen - han svälter!

gör det som varit så ohyggligt levande igen - på gott och ont kanske...   “If having a soul means being able to feel love and loyalty and gratitude, then animals are better off than a lot of humans.” - James Herriot -    ...

Snygga & med vinnarskallar! BILDER FRÅN HUNDLÖPET         ...