I fredags fick han somna in, vår nära hundvän Elias...
Ingen sjukdom mer, ingen smärta, inget elände...
Sov så gott, vännen! Och hoppas att det finns sköna soffor och sängar där du är nu - med mjuka kuddar och härliga täcken för en whippetpojke att mysa i...
Maria
27 april 2009 19:19
åh, tänker på er alla. Har ju "bara" träffat Elias en gång, men jag minns den gången väl. Det var på utställning i Täbygalopp, och Elias smet (kanske ur sin bur?) och kom i alla fall fram till mig och skulle hälsa. Jag höll i gamla staffepojken Connor som var mer än lovligt "på tårna" Veteran som han var och på sin FÖRSTA utställning i livet, humn ja det blev hans sista oxå :-) I alla fall fick jag hjärtat i halsgropen men det hände inget, matte Agneta halade in sin nyfikna Elias och han hade sin långa ädla nos intakt :-) Många kramar till er alla som ingick i Elias människofamilj!
Agneta
28 april 2009 08:50
Haha, tänk den händelsen hade jag glömt men kommer ju ihåg den nu :-) Han såg säkert trevligt sällskap i Maria & Connor så varför stanna i bur då? ;-)