= sötnos :-)

Min ryska sötnos beslutade sig för att ligga kvar på bordet och sola efter dagens öronarbete:

En liten nackdel med innehavet av De Svarta Jättarna är slitaget i hemmet det för med sig - som t e x dörrhandtagen :-/

Det var söta Tina som började. Med en teknik som finslipades genom åren öppnade hon dörrar hur lätt som helst - och naturligtvis tog handtagen lite stryk. Nicolaij ägnade sig aldrig åt dylika aktiviteter, så efter att Tina lämnat oss fick handtaget till ytterdörren några års vila.

Sen kom Liam. Med samma hängivna engagemang för dörrhandtag som Tina, om än inte lika förfinad i sin öppna dörren-teknik. Med Liam är det mer: studsa-upp-och-ner-och-smäll-stenhårt-med-mastodonttassen-på-handtaget-gångpågångpågångpågångpågång..... Och när dörren väl är öppen - då går han inte ens ut!

Hur som helst... Det redan skadade stackars handtaget på ytterdörren har alltså blivit än mer skadat sedan Liams inträde i huset, och nu är det riktigt illa. Har tänkt införskaffa ett nytt men det har liksom slutat vid tankar - i morgon.... Eller dagen efter det... Eller...

Igår kväll vid halv 12-snåret släppte jag ut Liam i rastgården. Gick upp till huset igen för att hämta de andra två - och får inte upp dörren! "Ok, verandadörren är ju alltid öppen - jag får ta mig in den vägen". Men, verandadörren var låst! När har jag blivit så ordentlig att jag låst den??? Den brukar ju alltid (dumt nog kanske) stå olåst. Paniken började komma... Mörkt och sent... Telefonen kvar inne... Bilnycklarna inne... Vad gör man???

Till slut lyckades jag med hjälp av ståltråd genom dörrspringan pressa upp handtaget på insidan och dörren öppnades...

Idag är det iallafall jag som åker raka vägen till järnaffären eller var de nu kan tänkas sälja dörrhandtag och inhandlar ett! NU!