Jag har en katt som heter Phoenix. Min egenuppfödda blandras   - en liten rund, go, tigrerad drygt 9 år gammal tjej. 

Phoenix är lite speciell. Lika rar och gosig och social som hon är, lika självständig är hon. Ibland försvinner hon och man ser inte skymten av henne på någon vecka, och varje vår och även senare på sommaren brukar hon ge sig ut på en walkabout och vara borta närmare en månad. Men helt plötsligt en dag när man öppnar ytterdörren, eller kommer hem och kliver ur bilen, så möts man av det karaktäristiska Phoneix-mjauet - då kommer hon springande, lika rund och go och välmående som vanligt, starkt doftande av skog, gran och kåda...

Och idag kom hon hem igen!  

 

Ärtan

9 juli 2010 23:05

Katter är knasiga - och rätt kul, men varför vill de vara så mycket för sig själva???

http://www.tinric.com

 

Maria

13 juli 2010 14:49

märkligt, men sådär är dom väl. Trots att jag haft tre katter har jag aldrig helt kännt att jag förstått mig på dem, däremot insett att man bara likt du gör, låta dem göra som dom vill :)
vi hörs snart igen
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   För alla er som inte riktigt vågar ta steget fullt ut och börja BARFa på riktigt - Mush har ett gäng superprodukter att erbjuda! Hämta en gratis provpåse här: http://www.mushbarf.com/sv/eform/submit/gratis-maltid   Läs gärna mer om fin...

Att förtränga och vägra inse de fakta som travas upp framför ögonen på en är något människan är bra på. En del av mig vill köra på den linjen, men hjärnhalvan som lagrar minnen och erfarenheter kämpar emot.Så nu sitter jag här och fyller i papper eft...

Ja, fråga Ryssen - han svälter!

gör det som varit så ohyggligt levande igen - på gott och ont kanske...   “If having a soul means being able to feel love and loyalty and gratitude, then animals are better off than a lot of humans.” - James Herriot -    ...

Snygga & med vinnarskallar! BILDER FRÅN HUNDLÖPET         ...