Ja, ni vet väl alla vad jag syftar till  

Ramlade över supererfarna Bonnie Isbrants inlägg i frågan och även om Katrineholmskuriren hade kunnat valt en bättre rubriksättning - vem bryr sig, så länge innehållet är kort, koncist, korrekt och utan svammel?!

"Så var det dags igen, kamphundsdebatten, farliga hundar. Vilka hundar är farliga? Jag har haft hund sedan 1980, har en grundläggande instruktörsutbildning, jag är provledare för mentalbeskrivning av hundar (där jag under ganska extrema omständigheter ser mellan 120-140 hundar av olika raser testas varje år), jag har haft kurser, jag har tävlat, jag har varit aktiv inom SBK´s verksamheter i 29 år

Jag har själv blivit rejält biten av en labrador, ska den rasen förbjudas? Jag har blivit hotad av rhodesian ridgeback, perro de aqua espanol, dalmatiner, Lancashire heeler med flera, ska dessa raser förbjudas? En och annan hund av terrierras har gett sig på en och annan person, ska de tillåtas i framtiden? Ett par New foundlands högg väl ihjäl sin ägare för några år sedan, vad gör vi med den rasen? Schäfern och rottweilern vaktar gärna sin omgivning liksom hundar av rasen belgisk vallhund vilket innebär att det finns människor som blivit bitna av dessa raser, så...?

Var går gränsen? Det kanske är så att det finns några som vill göra Sverige hundfritt? Alla hundar, oavsett ras, kan i vissa situationer bitas. Hundar, oavsett ras, blir vad ägaren gör dem till. Straffa inte vissa raser för vad ägarna gör med dem och lär dem att göra. För ett antal år sedan fanns ett förslag att man skulle införa hundkörkort. Vi hundägare rasade och förslaget lades ner. I dagsläget, med denna debatt om att förbjuda raser, tror jag att (i ett val mellan pest eller kolera) detta körkort ändå att föredra framför ett förbud mot somliga raser. De oseriösa hundägarna kommer fortfarande att finnas kvar men kan stävjas genom hårdare straff om de inte har detta körkort, blivande hundägare/nya hundägare kan få relevant utbildning för att förhoppningsvis förhindra att deras hund blir en olägenhet för samhället."

Bonnie Isbrant avslutar med:

"Till sist, angående rasen Staffordshire bullterrier: som jag nämnde tidigare jobbar jag mycket med mentalbeskrivningar. Jag har där träffat på ett stort antal hundar av denna ras. De är glada, trevliga, positiva och de blir inte arga ens när de utsätts för hot och provoceras i testsituationer."

Tack, Bonnie!

Inlägget finner ni HÄR.