Idag saknar jag henne så oerhört... Om ett par veckor har det gått 3 månader sedan hon fick somna och fortfarande, ibland, gör det så ont, så ont!

Min Vackra, min Prinsessa...

Min Tokiga...

Min Snarkande...

Min Lyckliga...

Igors stora kärlek...

Mitt hjärta!

Vid exakt den här tiden men för 4 år sedan fick jag dessutom Nicolaijs cancerbesked. Vad som från början bara var en trasig, svårläkt klo visade sig vara mycket, mycket värre. Några veckor senare lämnade han oss och en oerhört turbulent tid började - en tid som jag helst vill glömma men minns så starkt ändå...

Min första riesen, min Kärlek, Julias idol... 

Så det känns lite motigt just nu, just idag - men det blir bättre, det vet jag ju...