Tina

5 april 2011 11:33

Haha, men visst är det kul ändå, att sitta och klura, kika på utställningar, leta info på nätet, kolla upp uppfödares hemsidor, kanske hälsa på hos någon och känna efter lite extra.
MEn visst är det så, det är inte lätt att hitta rätt ras, men vägen dit är underbar tycker jag :0)

Ullis

5 april 2011 22:15

Men då MÅSTE de ju bli en naken fis.. :-) inge hår och inte stor :-)

Marianne

6 april 2011 00:13

Hmmmm, med "inte stor" menade jag inte att den skall vara pytte :-) Och sen var det var ju det där med exteriören... Och lite annat som är onödigt att dra upp här, hahahaha... No offense ;-)

maria

6 april 2011 17:38

en bra sak med detta som jag tänker rent egoistiskt är att jag kommer ha massa kunskap hos er båda att ösa ur när jag behöver :-)

Lena

7 april 2011 18:55

ha ha.. ja inte för att jag vet vem du är, men så sant! det blev en spännande hudras blogg hos Tina! :)
Själv är jag Fralla frälst, & jag vet, det finns många fällor att falla i även i den rasen!
jag hade oturen/turen?? att hitta Sveriges värsta & vidrigaste kennel i den rasen!
men tack gode gud för det, annars hade väl vår Märta hjärta blivit en trasig valpande vandringspokal...
Idag känner jag mej trygg i rasen, har sett den krassa & förfärliga baksidan av den, men som tur är finns fortfarande sunda mäniskor & Kennlar åxå :)
Inga fler vovvar här just nu, men Boston är jag så nyfiken på :)
Kram! /Lena

Marianne

7 april 2011 19:25

Ja du, dina finingar brukar jag drägla över allt som oftast :-)
Det är svårt, jättesvårt. Lyssnar jag till mitt hjärta så finns det nog bara två alternativ, staff (som jag med största sannolikhet kommer att skaffa igen, även om det inte blir just nästa hund) eller fralla. Tror jag. Men det är svårt som sagt. Och inte blir det enklare med åren...

Jessica (Milo)

8 april 2011 17:49

Vi tänker lika Marianne. Vår nästa hund, som kanske blir aktuellt om 2-3 år, kommer ( om det nu inte blir en staff till) sannolikt att bli en fralla. Tror kombinationen fralla/staff är toppen, och de är ju så charmiga och fina ;) Men det blir ju att leta noga så man hittar en bra uppfödare med friska stamtavlor! Trevlig helg!
(läser man "frallorna-bloggen" är det svårt att inte bli sugen ;))

Marianne

8 april 2011 20:43

Eller hur, Jessica?! Fralla-trion väcker suget :-)
Trevlig helg till er också!

Hanne, uppföderskan

9 april 2011 16:34

Här gör man sitt bästa för att frälsa världen med minibullor! Och vad händer??? Både du och Tina blir trista otacksamma människor som helt förlorar smaken...*flinar retsamt*

Fast vet du en sak, lite mer på allvar nu. Jag tror inte man kan gilla minibullar/bullar om man gillar staff. Tänk att det kan vara så OÄNDLIGT olika och ändå vara just bullterrier?

Staffar är högintensiva, känsliga, lyhörda och ÄLSKAR sina familjer med frenesi. Minibullar är soffpotatisar med stort ego, gigantisk självförtroende och helt i avsaknad av någon form av will-to-please. Inte ett rätt liksom.

Men om jag finge tipsa dig så skulle jag säga irländsk vattenspaniel. Riktigt fräcka hundar!

Marianne

9 april 2011 20:04

Hahaha, det är härligt att du försöker frälsa världen, men jag tror faktiskt du har rätt ang staff kontra bullarna...
Var faktiskt vansinnigt begeistrad i vattenspaniel under min clumberperiod, vet faktiskt inte riktigt varför det aldrig blev någon... Otroligt balla hundar iallafall!

Mia & Addi

10 april 2011 20:33

Har en kursare som ska skaffa en kromfohrländer. Jag visste just inget om den rasen, men den verkar ju rätt intressant nu när jag läst om den.Fast utseendet tilltalar mig inte direkt, tycker de ser ut lite som en ovårdad jackrussel-mix :-/ Hoppas det dröjer innan jag skaffar nästa hund, för det ÄR svårt att välja hund, särskilt om man ska byta ras!

Marianne

10 april 2011 20:49

Jamen visst är det svårt! Och man, iallafall jag, är så liksom inkörd på vad jag gillar och inte gillar att jag förmodligen (kanske) kan missa en passande ras. Jag tyckte ju faktiskt att staffar var vansinnigt fula en gång i tiden - innan jag öppnade ögonen :-)

Mia

11 april 2011 15:00

Men förmodligen är det väl så att man älskar den hund man skaffar sen ändå, oavsett ras! :-)

Sofia

15 april 2011 22:36

Ja det här är onekligen en intressant diskussion. Jag är lite sugen på en till staffe eftersom det gick så fel med Conrad, men jag tror inte att det kommer bli så på ett bra tag. Gör lite för ont än så länge.
Men däremot har jag varit nyfiken på en riesen men har inte gjort tillräckligt med efterforskningar ännu för att kunna vara säker. Annars så är det nog boxern som har snorat sig in i mitt hjärta.

Marianne

15 april 2011 22:48

Ja Sofia, det är väl lite så det är för mig också. Det gör för ont, det är för nära. Även om jag älskar staffen som ras något så otroligt, så kanske man behöver ta ett litet sidospår innan man hittar hem igen. Tror jag.
Boxer och riesen är nog ganska lika - happy-go-lucky, vilda och galna, livet leker-attityden, väldigt fysiska :-)"Bara" ett par storlekar större...