winniehurst

Alla inlägg den 21 januari 2012

Av Marianne - 21 januari 2012 02:20

Sitter här med en sjuk liten dvärgschnauzer bredvid mig, en Tango som är på rehab hos sin "moster" inatt (så att hans matte får sova lite efter 2 vaknätter) och imorgon förmiddag (under tiden hans matte dumt nog måste arbeta). Han har råkat ut för en grym förstoppning med medföljande kräkningar och kändes igår kväll riktigt illa däran, men nu ikväll - efter ett dygn av påtvingad rörelse med jämna intervaller dygnet runt, klyx, olja, en massa massa vätska och hypochyllin-tabletter - börjar han repa sig.

Men men, det var inte det det här inlägget skulle handla om.


Individer, ja.

Har inte vi som lever med hundar, med djur, en rent otrolig tur som får ynnesten att uppleva så många olika individer, så många personligheter?

Ibland känner jag att man pratar så mycket om rasspecifika egenskaper/personligheter - men är de verkligen så rasspecifika? "Typiskt staffar...", "riesen gör så...", "labbar är si...", "såna är de, grandisarna..."


Mina clumber spaniels var så olika som det bara är möjligt och ändå kallades de clumber spaniel i stamtavlan allihop.

Winston, min beardis, var en helt makalös individ, en rikedom att ha fått lära känna och leva med. Var han lik min beardistik Glenda i personlighet och temperament? Nej, verkligen inte. Inte det minsta. Snarare var Nicolaij, min fantastiska första riesenpojke, så nära Winston man bara kan komma på många plan.

Kevin, Iris och Julia då, mina staffar? Så otroligt olika individer de var. Kevin, den genomgode gentlemannen som älskade allt och alla på sitt alldeles speciella sätt, människor som djur. Iris - vilddjuret, virvelvinden, atombomben. Och så Julia - Julia som var just bara så mycket Julia, och kanske helt enkelt just därför blev så väldigt speciell för mig.

Alltså, självklart finns det där, det där rasspecifika, för det är ju faktiskt någonting som gör att vi fastnar för en speciell ras lite mer än någon annan och alldeles ofantligt mycket mer än en tredje. Men jag känner att man ofta tappar känslan för, och upplevelsen och uppskattningen av, individen.


Elin och jag träffades på Kistamässan härom helgen när hon var i Stockholm för att tävla med Nosa. Och när Elin pratade om sina två tjejer så slogs jag av hur absolut genomhärligt det var att höra någon som verkligen ser och genuint uppskattar de helt olika personligheterna hos sina hundar, Nosa och Myra. Uppfriskande!

Det är så lätt att jämföra, så lätt att förvänta sig beteenden och "sätt att vara" att man faktiskt inte ser det där som gör varje individ så unik - och då missar man mycket i relationen till sin hund. Jag vet. Jag har varit där själv, och kanske är jag fortfarande där. Iallafall emellanåt.

Fina Elin & fina Nosa på Kistamässan. En SM-pinne blev det!   Foto: Maria Nordin

    

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ winniehurst med Blogkeen
Följ winniehurst med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se