winniehurst

Direktlänk till inlägg 22 januari 2012

En gång...

Av Marianne - 22 januari 2012 22:55

En gång i min ljuva ungdom ägde jag en hanhund av en helt annan ras än de jag har omkring mig idag. Trevlig, snäll, okomplicerad, helt ok att jobba med. Han hade toppenhöfter och -armbågar, vilket då var ganska ovanligt på rasen. Han var en sunt välkonstruerad kille, utan de överdrifter som kunde förekomma. Han vann han en hel del på utställning, sparsamt visad med flertalet cert, BIR och några grupplaceringar.

Min ungdom till trots hade jag en del år bakom mig inom hunderiet och hade med brinnande entusiasm tillskansat mig en hel del kunskap, både genom egen erfarenhet men framförallt genom att lyssna på och lära av "de äldre". Ändå var jag oerhört naiv och saknade massvis av både kunskap och erfarenhet, det inser jag idag...


Man ville använda min hane i aveln. Och jag slog bakut. Mitt svar var: "Absolut inte!"

I könsmognadsperioden, runt året där, hade han gått igenom en kort period av de hudproblem som ofta(st) poppade upp just då i rasen. De flesta hundars immunförsvar kämpade sig igenom den här tiden, men många levde sina liv med kroniska immunförsvarsrelaterade hudproblem. Och det visste jag ju, så därför var min envisa respons när frågan kom på tal alltid: "No way!"

I  min ungdomliga och faktiskt oerfarna enfald var jag oförmögen att se det stora hela. För mig var allt svart eller vitt - han hade ju faktiskt varit "sjuk" en gång. Han var ju inte perfekt!


Vad jag inte förstod då var det komplexa i att föda upp hundar. Jag insåg inte att man måste kompromissa, att man måste väga för- och nackdelar emot varandra. Att man faktiskt måste acceptera vissa skavanker och vissa "problem" när det finns större och framförallt allvarligare issues att jobba emot.

Jag kunde helt enkelt inte acceptera att man ibland måste använda den där kanske inte så supersnygga hanen med 2:or på höfterna (ja, det var på Den Tiden ;-)) pga hans sunda anatomi, hans friska hud och hans nya blodslinjer. Eller tiken med det där fula huvudet som gått igenom en 4-månaders period av lite hudknas i 1-års åldern, men som faktiskt hade en helt ok ledstatistisk bakom sig trots att man inte alls röntgat rasen under många år.

Jag förstod inte att avel inte är så enkelt som det kan se ut på papperet, att jag kanske var lite fel ute i mitt "frälsa rasen från ondo-tänk". Eller så ville jag inte förstå ;-)


Idag inser jag hur korkad jag var i min envishet och naivitet, att jag nog inte gjorde rasen den tjänst jag då var så säker på att gjorde. Min friska hane - för det var han, ända till sin död - hade behövts inom rasen, tack vare sitt temperament, sin sundhet, sin för Sverige unika linje på pappans sida, sin ledstatistik och sin exteriör.


Men det var betydligt enklare när världen var antingen svart eller vit.....



  

 
 
Tina

Tina

23 januari 2012 07:08

Å vad bra skrivet, och vad jag önskar att det är många som läser detta, och vad jag tror och hoppas att det är många som tar det till sej.
Tänk vad lätt allting vore, om det var svart eller vitt, men jisses så många nyanser av grått det finns i världen, om man tittar noga!

http://www.tinric.com

 
Rosemary

Rosemary

23 januari 2012 07:49

Hade inte kunnat sagt det bättre själv, har gått igenom samma procedur ! Och det var också "ett tag sen".
Det VAR enkelt när det var svart eller vitt ;)
Rosemary

http://www.kronsater.tk

 
Ingen bild

Maria

23 januari 2012 11:43

Hallojsan,
jätte bra formulerat, jag känner själv att det behövs just andra vinklar på detta, för de "vanliga" man/jag/vi brukar hänvisa till verkar inte "Bita" riktigt. Det verkar som att många tror att man bara säger sådär för att på något vis kunna få använda så många tikar/hanar som möjligt- sorgligt att folk ibland tror det. När det ofta är precis tvärtom,,,
Denna iver att frälsa raser, varför inte frälsa svältande barn? Eller slagna kvinnor? Hemlösa?
Jag kan höra argument nu om att det ena inte behöver utesluta det andra, men delvis gör det det, för folk skulle inte orka göra både och :-)

 
Eli

Eli

26 januari 2012 09:19

Hei
Dette var super-godt skrivit! Jeg kjenner meg virkelig igjen og sakene var jo så enkelt når man var ny innen dette med hund. Man skulle vel noen gonger önske seg tilbake til den tiden da sakene var svart eller hvitt og ingen nyanser fantes... Det er jo bra for rasen at man har stor kunnskap, men det skulle vara skjönt om man forstod lite mindre av hvor komplisert sakene er :-)
Hilsen fra Eli

http://www.kennelblackemac.com

 
danne

danne

27 januari 2012 00:21

Klockrent! :D

http://kennelsacredheart.blogspot.com

 
Erika

Erika

8 februari 2012 08:10

Mycket bra skrivet! Enögdhet växer ibland bort med tiden... ;)

http://www.stoltaebbas.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Marianne - 7 september 2013 10:06


   För alla er som inte riktigt vågar ta steget fullt ut och börja BARFa på riktigt - Mush har ett gäng superprodukter att erbjuda! Hämta en gratis provpåse här: http://www.mushbarf.com/sv/eform/submit/gratis-maltid   Läs gärna mer om fin...

Av Marianne - 29 juli 2013 00:24


Att förtränga och vägra inse de fakta som travas upp framför ögonen på en är något människan är bra på. En del av mig vill köra på den linjen, men hjärnhalvan som lagrar minnen och erfarenheter kämpar emot.Så nu sitter jag här och fyller i papper eft...

Av Marianne - 28 juli 2013 08:03


Ja, fråga Ryssen - han svälter!

Av Marianne - 28 juli 2013 02:19


gör det som varit så ohyggligt levande igen - på gott och ont kanske...   “If having a soul means being able to feel love and loyalty and gratitude, then animals are better off than a lot of humans.” - James Herriot -    ...

Av Marianne - 28 juli 2013 00:17

Snygga & med vinnarskallar! BILDER FRÅN HUNDLÖPET         ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards