"Rallylydnad: V-tuna & Tierp!" stod det med stora bokstäver skrivet i min almanacka över helgen som var.

Och vad kan väl vara bättre när man försöker återhämta sig från en, minst sagt, intensiv jobbperiod (vågar inte ens tänka på hur många arbetspass jag haft i rad...)? En rallylydnadshelg med Agneta & Josef, en helg helt utan prestationskrav från min sida, bara stå vid sidan av och supporta - och vara nervös... Det kanske var rätt återhämtningsmedicin?

Nåväl. Debut var det iallafall för Agneta och finaste Josef, som faktiskt - tro't eller ej - är smart också. En näst intill omöjlig kombination enligt vissa ;-)

Rallylydnad är en gren inom hundsporten som när den kom nog fick många att le lite överseende och skaka på huvudet - kul, förvisso, men en plojgrej. Inte riktig lydnad ju.

Idag tänker åtminstone jag helt annorlunda. På sätt och vis kan nog rally t o m vara svårare än vanlig tävlingslydnad.

I tävlingslydnaden har du x antal moment du vet skall utföras under tävlingen, du vet i vilken ordning momenten kommer, vilket ger en möjlighet att träna in ett statiskt "program" och självklart skapar en trygghet hos både förare och hund. Något förenklat uttryckt dock.

Rallyn ser för ögat inte lika strikt ut - inte lika raka, militäriska linjer, mycket svängar och snurr och grader av vinklar hit och dit, du får prata med din hund, uppmuntra den, berömma, dock inte röra hunden eller belöna med godis. Men banan ser aldrig likadan ut, så att träna in något "program" innan kan du bara glömma. Hur banan ser ut vet du inte innan banvandringen, du vet inte vilka av de 30 skyltarna (i nybörjarklass) som kommer att ingå, även skyltantalet kan variera från bana till bana.

Så ja, att det skulle vara en simpel plojgrej - nope.

Lördagstävlingen på Vallentuna Brukshundklubb var Josefs, och Agnetas absoluta rallydebut. Och visst fixade de det!

80 poäng av 100 möjliga, vilket innebär ett kvalificerande/godkänt resultat och en 21:a placering av 59 startande i klassen - inte illa av två gröngölingar!

Söndag morgon klockan halv 8 satte vi oss i bilen och rattade mot Uppsala och helgens andra tävling.

Gårdagens poängavdrag berodde till största delen på Agnetas koppelmissar, så det var nog dagens mål - inga irriterande noteringar "sk1" i protokollet.

Och tja, framme på plats undrade man ju om hon skulle uppnå sitt mål..... Agnetas eget förslag till bildtext var dock: "Det finns en anledning till att Agneta inte visar hund..."   

Dagens bana var svårare med fler skyltar, och det var en sammanbiten matte till Josef som kom tillbaka efter banvandringen. Dessutom började det regna riktigt ordentligt 10 min innan det var dags för de tu, och det vet vi ju alla vad staffar tycker om ruggigt, kallt regnväder...

Från åskådarplats tyckte jag de gjorde ett bra jobb - man såg att Josef tyckte det var kallt, men han släppte aldrig fokus och ja, jag såg inga större fel. Men man vet ju aldrig ändå.

En jobbig grej med rally är att man inte får veta några poäng förrän prisutdelningen. Man blir nervös. Mycket. Näst intill strokeframkallande nervös.

Vi stod där spända som fiolsträngar och drog en lättnadens suck varje gång de ropade upp ett namn - och det inte var Agneta Johansson med Josef... 

Hur gick det då?

Jamen de VANN ju!!!!!!! På delad 1:a plats med 2 andra ekipage på 97 poäng! Så grymt roligt!!!!!!! Domarkommentar: "Uppmärksam och väl genomarbetad hund. Bra jobbat!"

Och inte ett endast "sk1"-avdrag i protokollet :-)

Agneta med sin smarta, fina Garpenborg's Gregorious.