Vaknade tidigt på morgonen av en snyting, en snyting från en riesentass tillhörande ett stycke pigg och glad riesenschnauzer, och en av klorna rätt in i ögat *skriiiik*

Ja ja, dagen borde bara kunna bli bättre - och det blev den ju!

Igor, som för dagen bevistade sin debututställning, skötte sig riktigt bra med tanke på att det var just första gången ute i den stora vida (show-)världen.

10 vuxna riesen var anmälda för Yvonne Brink på SBK-uställningen vi valt för debuten.

Och se, när bedömningen var till ända stod min lille rysspojke där som BIR-vinnare, med Helens vinstvana Zelda som BIM. Roligt!

Lycklig efter BIR-vinsten & glad att springa in i Ullis  

Nicolaijs gamla kärlek Tassa, 9 år, blev BIR-veteran - precis som Nico på samma utställning för 4 år sedan...

När det var dags för BIS-finalen hade Mr I ledsnat. Han hade svårt med koncentrationen, han var trött helt enkelt. Fullt förståeligt - det gjorde absolut ingenting!

Jag hade lovat Maria att visa fodertiken Garpenborg's Ånna - och åh så söt hon var, den lilla rottistjejen! Vilket uttryck! Minns henne så väl som litet knytte från när Ånnas mamma Ronda hade valpar hemma i Garpenborgen samtidigt som Julia fick sina små...

Nåväl, Ånna placerade sig som 2:a med ck i en stark bruksklass (och jag fascinerades förskräckt över dagens vitt utbredda dubbelhandling av rottweiler...) - vi var nöjda!

En bra dag, helt enkelt!

Nu menar jag ju faktiskt inte exakt vad rubriken antyder... Men ack vad det suger i utställningstarmen ibland!

Svängde förbi Sollentuna och Terrierklubbens årliga marsutställning i vår region igår - och nu kändes det att det var allt för länge sen... *SUCK* Men det blir allt att snällt vänta. Mr Ryss är förhoppningsvis klar till sommaren, och någon mer hund blir det ju inte i det här huset så länge Julia finns hos oss - om hon nu inte mirakulöst tillfrisknar från sin ep det vill säga...

Man kan ju fråga sig vad det är som är så roligt med utställningar? Allvarligt, egentligen??? Men roligt är det, det har jag alltid tyckt. Minns med ett generat leende hur jag som 12-åring tränade utställning med min Grynet (med jordens största underbett) på Folktandvårdens parkering på kvällarna, och hoppades att ingen såg oss - och hon var grym på free-standing! 

Min älskade allra, allra första hund... Min envisa primadonna, Grynet:

är avklarat. Ett Stora Stockholm som för mig enbart innebar lugnt iaktagande från ringside - ganska skönt faktiskt... Lördagen viktes för massvis med staffar, söndagen för några få anmälda riesen + lite shopping.

Extra roligt var självklart att få träffa Julias fina döttrar Nosa och Zelma med tillhörande gulliga mattar Elin och Åsa igen!  

Nosa & Elin myser efter ett väl förättat varv i agilityringen: 

Söta Zelma:

Om ni har lite tid över...

http://www.dogworld.co.uk/Features/49-masterclass-1?year=2009&month=12#comments

Ja, staffarna alltså - största rasen på Stora Stockholm!

Tänk vilken resa vår ras har gjort ändå... När mitt staffeliv började -93 var det knappt en endaste liten staff anmäld till de vanliga utställningarna. På Stora Stockholm kunde det väl vara en 10 stycken kanske. (Kollade precis på Hunddata och 1993 var det faktiskt hela 15 anmälda hundar till Älvsjö.) 9 år senare när jag visade Agnetas Isak hade vi 56 anmälningar för brittiske Les Aspin.

Och nu, största rasen!

Det som slår en är ju hur otroligt aktiva, engagerade och intresserade valpköpare vi ändå måste ha i rasen. Det finns ju många fler raser med högre årliga registreringssiffror - men hur många ställs ut egentligen?

Svammel svammel, men hur som helst - sååååå roligt!!!

(PM till Hund 2009 här: http://kennet.skk.se/HUNDXX/?id=961&sprak=sv)

Julia, WDS -08:

Visst hade det varit kul att åka........

Anmälningssiffrorna ras för ras:

http://www.worlddogshow2009.com/fileadmin/Media/Svetova_vystava/doc/statistics.pdf

Ikväll var jag hemma hos Agneta och Björn - pussade lite på Isak (som blivit av med sitt bandage och stödjer nu nästan alldeles för bra på benet) och Agneta och jag fixade lite med hennes hemsida. Vi gick igenom lite gamla bilder och hittade den här bilden från Österbybruk - jag, Ritas varghund Dixie och Agnetas då 6 månader gamle Elias i Österbybruk. Just denna utställning visade jag Dixie till cert & en 3:e placering i Bästa Tik-klassen minns jag. Åh, vad grymt roligt det var att visa den hunden!!! Vi hade mycket kul tillsammans, Dixie & jag :-)

...årets Lilla Stockholm!

Och tja, vad säger man?! Staffebedömningen kändes lite... hmmm, underlig ;-) Men men, det är sånt som händer och det är ju lite det som är tjusningen med bedömningssporter - även om jag väl personligen inte skulle välja att ställa staffar för denna domaren i framtiden...

Såg iallafall en liten staffefröken som föll mig i smaken, mycket! :-)

Hur som helst, stort GRATTIS till vinnande staffar!

Roligt var det även att träffa Julias dotter Zelma igen - damen har vuxit på sig rejält och såg jättefin ut idag! Zelma & Åsa placerade sig på en hedrande 4:e plats i den stora öppna tikklassen. Kul, tjejer!

GRATTIS också till Malin & Kaxa, min gamla riesen-Tinas kullsyster - BIR-Veteran och BIM, drygt 11 år gammal!!!

Till Ullis & Sockan: PÅ'T IGEN BARA!!! Din Socka ser kanonfin ut! Och nästa gång skall den gamla uppfödaren komma ihåg lite gottigare godis :-)