'

FRIHET FÖR MIG!

Vi har tillbringat ett par härliga dagar på Öland, jag & Igor och Rita & hennes Tango. Jag har tjatat om att jag vill, att jag behöver, "strandvandra" ett bra tag nu och äntligen blev det av! Tur att man har barndomsvänner med husbil :-) Ritas husbil är inte lyxig, karossen har några år på nacken men motorn går som tåget och sängplatser har den - vad mer behöver man?

Hur som, bilder kommer. Först måste jag bara visa: snigeln! Snigeln som så målmedvetet pejlat in Igors matskål - även om han/hon/den (?) inte hann fram förrän skålens innehåll låg tryggt i Ryssens mage...

Vi har en födelsedagspojke här hemma idag - 4 år är han, Igor, och drygt 3 år i Sverige har det hunnit bli. Var tar tiden vägen???

GRATTIS min vackra, genomsnälla, stundtals ganska odrägliga rysspojke!   

Agnetas Josef fyller år imorgon - 1 år minsann! Man kanske borde sluta kalla honom "lille" nu då? :-)

Kvistade över till det Johanssonska residenset för att gratulera "den lille", försöka få till några 1-års bilder och passade på att köra lite utställningsträning på gården. Vi borde träna mer på freestanding-biten, jag och Josef, men jag är lite lat vad det gäller sånt - vet ju också att det alltid brukar klicka hos hunden såsmåningom ändå, och vi har faktiskt ingen brådska :-)

Smått söt är han allt...

Dagen efter mardrömmen i Eskilstuna var lusten att kliva upp i ottan för ytterligare en utställningsdag inte den största, kan jag säga. Men men, har man lovat så har man... Och tur var väl det!

Gräsmattorna i Norrköping hade hunnit torka upp och staden bjöd på ett alldeles lagom varmt väder - perfekt för dagens aktiviteter.

Att efter gårdagen få uppleva en domare som dagen igenom med noggrannhet, kompetens och entusiasm gick igenom våra hundar kändes helt fantastiskt. Att dessutom stå och lyssna på denne man där vi stod utanför ringen - det var en lisa för en sargad utställningssjäl! Eller hur, Maria? :-) När man får höra och se en domare som verkligen visar entusiasm för sin uppgift, en domare med äkta HUNDkunskap, som SER... Åh, sånt gör mig så glad!

I juniorklassen: Josef, Totte & en Bodaboys-hane (tror jag).

1a, 2a, 3a & 4a i bästa hanhundsklassen - jag tror bestämt Agneta var smått glad över sin guldklimps placering :-)

Då gör jag väl ett nytt försök då. Skrev ett inlägg om denna lördags tillställning - bloggen hakade upp sig... Skrev ett nytt - allt försvann... Tredje gången gillt kanske?

Utställning i Eskilstuna var det iallafall för mig, Agneta & hennes klimp Josef, den här lördagen för snart 2 veckor sedan. För oss och ett gäng andra galna människor... Det hade regnat dagen innan. Det vräkte ner under natten. Det regnade på morgon. Det var blött, blött, blött. Det var ruggigt och kallt. Det var så in i bombens blött att det klafsade och stänkte när man gick - för att inte tala om när man sprang... Tjoho, vad utställningar är kul ibland :-) 

Domaren från Malta, som jag så lämpligt förträngt namnet på, var av det otrevliga, inkompetenta slaget, utan ett uns av ödmjukhet. När man vänder mätstickan åt fel håll - vilket leder till att samtliga hundar för dagen vuxit en 4 cm - och man trots tillsägelser och demonstration av hur vår svenska variant av mätstickan skall användas, fortfarande envisas med att göra på "sitt" sätt - då är det illa :-/ Att sedan SKKs respons på det hela var att vi skulle vara tacksamma över att han inte slängde ut våra "alldeles för stora" hundar - ja, då vill man antingen börja storböla, få ett hysteriskt raptus eller bara åka hem och glömma att det överhuvudtaget finns något som heter 'hundutställning'...

High class-pizzerian på vägen hem får nog sägas vara dagens höjdpunkt!

Raraste Josef

Tre Garpenborgare i juniorklassen: Totte, Josef & Vilde. Tack & lov sprang Totte till sig en 4:e plats i bästa hanhundsklassen - alltid något en dag som denna!

Smart Josef! Alla sätt är bra för att minimera risken att bli blöt om rumpan :-)

Svängde förbi Malte & co idag - en av Julias fina söner som för en månad sedan sisådär flyttade till ett nytt hem. Det är alltid tråkigt med omplaceringar, av vilken anledning det vara må, men i Maltes fall tror jag ändå han dragit en vinstlott. En hundvan familj med medföljande staffetjej på landet, med skog och natur precis utanför husknuten och människosällskap 24 timmar om dygnet. Kan det bli bättre? Och att döma av det jag såg idag är Malte-pojken mer än nöjd! Det känns härligt i mormors-hjärtat ska du veta, Sisko  

TACK för idag, för kaffe och supergod äppelpaj och för att ni öppnat ert hem för denna kille! Och TACK för mirakeldropparna :-)

Och här har vi Dilba, Maltes fina och genomtrevliga Midnights-tjej:

Ullis och jag som surrat oss blå och föreställt oss Igors lammskalle-fest: en lyckligt, entusiastiskt, ivrigt tuggandes och ätandes hund - och det i timmar...

Inte blev det så inte. Middagsgästen var tveksam till att börja med, började sedan jobba med skallen men nä, någon större entusiasm visade han inte. Tråkhund!

Mammas gammellagotto fick ta över - och se där, SÅ skall det gå till!

Måste väl varna  

* GRAPHIC PICTURES *

Förstår inte riktigt hur människor kan äta sånt här bara...