Egentligen???

För ett år sedan nu, i september förra året, åkte ju Agneta och jag till Danmark och Köpenhamnsvinnar-utställningen med vackra Ella - Agnetas & Björns jakthund, "min" showhund  Hon blev BIR, KBHV -09 och tog följdaktligen cacib - och blev därmed C.I.E Men, eftersom cacib-bekräftelsen inte kommit från FCI ännu har inte championatet kunnat registreras.

Hur lång tid får det lov att ta??!!

Yes, idag är det Herr Ryss födelsedag, odågans 3-års dag!

Dagen firades, om än inte med pompa och ståt, så iallafall med en lång härlig skogspromenad tillsammans med kompisen Tango följt av födelsedagsmiddag i Uppsala - cheeseburgare!  

Igor trodde inte sina ögon...

...och nog kände min älskade Ängel (hmmm, kanske dags att plocka bort helgonglorian nu ) Gabriel igen mig! Gabriel blev lycklig lycklig LYCKLIG över att helt plötsligt hitta sin gamla matte igen! Lilla hjärtat, och nog har han utvecklats under de här 2 åren - han är numera en självständig kille som tycker att han är störst, bäst och vackrast! Åh, jag kan riktigt höra Julias djupa suckande uppe från himlen och se de missnöjda blickar hon slänger ner emot sin "fosterson"  

Och visst, visst vet vi att vår lilleman är världens finaste, goaste, mest underbara dvärgschnauzer there is, men ändå...

Tack & lov lever Igor efter devisen 'Är man stor måste man vara snäll!' och ignorerar helt lillfjantens ilskna du-skall-dö-blickar och konstanta morrande. Duktig Ryss!

Idag, efter två dygns bekantskap, börjar dock läget lugna ner sig och lille G börjar finna sig i situationen.

Sophie tar det hela med ro och tycker nog mest att ungdomarna är allmänt tröttsamma...

Lite benfestande blev det idag under eftermiddagen:

Här kommer den - snigeln!

Betänk att tisteln den sitter på är någon märklig form av muterad jätte-mega-tistel :-)

Imorgon åker jag och Igor ner till Vårgårda för att ta hand om mammas hundar några dagar under tiden hon åker tillbaks till Gotland en sväng - äntligen skall jag få träffa min älskade lilla ängel Gabriel igen  Bara han inte glömt sin gamla "mamma"...

Ni måste kika på den här:

http://www.youtube.com/watch?v=yFyD3KiGspU&feature=player_embedded

Lördagen var spikad för en dagstur till Eskilstuna i syfte att spana in lite miniatyr bullterrier, eller lite och lite... Hela 55 stycken var anmälda till specialklubbsutställningen. 55! Hur många finns det i Sverige egentligen?!

Nåväl, ganska sent på fredag eftermiddag bestämde vi oss för att åka redan under kvällen. Stackars Igor behövde få ha lite roligt, och att åka husbil och sova borta tillsammans med bästaste "moster Rita" och bäste lille Tango är redigt kul för den unge herrn. Han är ganska less på den numera ständigt irriterade och deppiga matten, tror jag nog... Lycklig blev han iallafall när helt plötsligt en moster, en Tango och en husbil kom körandes för att plocka upp oss!

Att hitta det perfekta stället att sova på är alltid stört omöjligt verkar det som, även om vi nu efter mycket om och men faktiskt fann ett guldställe - åtminstone för hundarna... Bilfritt, hundfritt, människofritt, där de tu kunde lalla runt lite lösa och bara trivas och ha skoj. Skrattretande icke-idylliskt för de på två ben, men men :-)

Leksakerna glömdes kvar hemma - men en colaflaska funkar lika bra!

Utställningsdagen var intressant. Det var länge sedan man satt vid ringside en hel dag - studerade, funderade och bara tänkte :-)

Hanne ställde sin fina Bacon som dagen till ära blev 2:a Bästa Tik, och det redan som nykläckt junior - jätteroligt! Stort GRATTIS! Bacon visade sig dessutom vara inte bara fin, utan också en riktigt mysig liten bulla - och show girl! Sånt gillar ju jag ju :-) Tyvärr såg man inte allt för mycket av den varan i ringen under lördagen...

När utställningen var över och bullterrierfolket fortsatte med årsmöte så åkte vi in till Gamla Staden i Eskilstuna, åt en ljuvligt god middag (den vällagade kycklingen hamnade på bordet betydligt snabbare än utställningshamburgaren ens hamnade på grillen...) och gick en lång promenad med hundarna längs kanalen och genom den vackra gamla stadsdelen. Och jag lovar, det var en mycket nöjd Rysspojke som somnade sött i bilen på kvällen -förmodligen ljuvt drömmandes om framtida äventyr...           

1000 TACK Maria & Matthias! 

Ni är one of a kind!

KRAM!