Det börjar nästan bli en vana, det här med att följa med Agneta & Josef på rallytävlingar. "En gång är ingen gång, två gånger är en vana", är det inte så man säger? Vad är då fyra gånger på två veckor och en dag?

Det är faktiskt himla roligt. Från att aldrig ha sett en rallytävling tidigare har jag nu fått lite kläm på hur det fungerar, hur hundarna skall agera på banan, vad som är ok och vad som är no-no. Att det sen gått så otroligt fantastiskt bra för Agneta & Josef gör det såklart ännu roligare! Krasst konstaterar jag dock att det definitivt inte är något för mig och min snurriga, opraktiska hjärna - en hjärna som funkar ypperligt när den nördar ner sig i facklitteratur, avelsfrågor och sjukdomar, vid tangentbordet eller med pennan i hand och i en utställningsring, men när det gäller praktiska prylar, geometriska figurer och vinklar och grader hit och dit........

10 dagar efter debuten och med två tävlingar och två godkända resultat i rallyryggsäcken åkte vi iväg till Häverö BK den 1 maj - ännu en tävlingsplats nästan på hemmaplan, mycket nice.

Agneta var nervös, och vem skulle inte vara det? Ett rekordsnabbt hat trick var möjligt, men ändå vet man ju aldrig... Hundar är djur, inga maskiner, och de påverkas ju så mycket av hur deras matte/förare/handler mår och känner. Så ja, det var nervöst.

Agneta gjorde någon liten förarmiss, och någon lite större, så spända som fiolsträngar väntade vi på prisutdelningen...

Men de gjorde det!!! 81 poäng. På bara 3 tävlingar under en 10-dagars period fixade de titeln!
Och Josef kan numera titulera sig: RLD N GARPENBORG'S GREGORIOUS!!!!!!!!!!!!!!!!!!

I söndags var det så dags igen. Dags för tävling och debuten i fortsättningsklass, dessutom på hemmaklubben vid Jägarhyddan.

Banskissen, eller vad det heter. Jag blir snurrig bara jag tittar på den....

Väntan...

Josef var inte tävlingens enda staff den här gången. Två hundar till med ägare hade tagit sig till Jägarhyddan för att tävla i nybörjarklass, bl a "Scrubs", Metalstaff In Your Honour, som ni ser längst ner till höger - ännu en duktig staffe som slog till med en delad 3:e placering i sin klass och dessutom blev RLD N denna dag. Stort grattis!

Sett med mina amatörögon såg det riktigt bra ut när Agneta & Josef gick banan - Josef fokuserad som bara den, som vanligt, men men... Egentligen vet man ingenting innan prisutdelningen, och den fick vi vänta på. Såklart. Denna galet jobbiga väntan.

När man sen står vid prisutdelningen, nervöst trampande och tuggar på de obefintliga naglarna, och de ropar upp Agneta Johansson bland de ICKE godkända - och det sedan visar sig vara FEL... Ja, herregud...

För godkända blev de, och det med hela 95 poäng!!!!!!!!!!!! Vi grät inte av sorg kan jag lova!  

En dag mitt i veckan. En ledig dag. En solig dag. En Herr Ryss och en mobiltelefonkamera.

Inte planerat, men så blev det. Och tur var väl det! :-)

Ånna är en mycket trevlig bekantskap i rottweiler-form, som jag först träffade i Eskilstuna för några år sedan. Eller nej förresten, jag träffade ju henne otaliga gånger som bäbis i barndomshemmet - Garpenborg's Z- & Å-kullar föddes ju nästan samtidigt.

Hon var mysig och lätthanterlig i Eskilstuna, och om möjligt ännu mysigare, och visade sig dessutom klockrent, den här gången i Västerås. Jag som inte direkt är van att vistas runt rottisringen blev lätt chockad - dubbelhandling, trippelhandling, människor som for in och ut ur ringen, bytte handlers både två och tre gånger och jag vet inte vad :-/ Kaos! Att då få visa en hund som glad och med konstant viftande svans visade sig på löst koppel, free-standing... Det kändes inte helt illa, liksom :-)

Stooooooort GRATTIS till Calle & Lillan för deras nykläckta SVENSKA UTSTÄLLNINGSCHAMPION

& stoooooort GRATTIS till Maria & Matthias -

att lyckas föda upp en champion inom en ras som rottweiler är inte enkelt...

Vem kan motstå detta ljuvliga uttryck??!! Inte jag iallafall, och de gamla rottweilerdrömmarna väcktes lite till liv... Men bara lite...

Fina, mysiga Ånna som förhoppningsvis har smått i magen...

Staffeklubben/Uppfödarkommittén har länge försökt få detta event till stånd, och nu äntligen!

Den 13:e maj träffas vi alla vid Solvalla för att lyssna på och ställa frågor till Mr Röntgen himself - detta tillfälle kommer förmodligen aldrig att komma igen, så snälla missa inte det här nu!

Ingen nu levande som rör sig inom hund-Sverige kan väl ha missat denne man:

Lars är veterinär och har deltagit i forskning om HD sedan 1969 och om armbågsleder sedan 1973. Han har publicerat ett flertal artiklar och även skapat det system för avläsning av armbågar som nu används internationellt. Han har genom åren gjort mer än 1 miljon officiella höft- och armbågsavläsningar åt olika kennel- och rasklubbar i Europa, samt även deltagit i officiella avläsningar i USA med OFA och Penn-Hip.

Lars Audell arbetar på sin egen veterinärklinik, Gudby Djurklinik, i Upplands Väsby.

Det finns flera olika "läger"/åsikter inom rasen ang ledröntgens vara eller icke vara, krav på officiell röntgenstatus eller inte, och de som befinner sig någonstans där mittemellan. Det är ingen hemlighet. Och det är inte heller unikt för vår ras.

Kanske beror våra olika åsikter på allas vår skiftande bakgrund, våra upplevelser och erfarenheter? På skiftande hund- och/eller rasbakgrund? På bristande hund- och/eller rasbakgrund? En del kanske skulle byta "läger" med mer erfarenhet att lägga till sitt redan stora teoretiska kunnande? Andra kanske skulle tänka annorlunda med mer teoretisk kunskap? Alla har vi våra egna argument för varför vi tror och tycker som vi gör - men mer KUNSKAP skadar aldrig, eller hur? Och vem kan bättre än någon annan i detta land ge oss detta, genom denna föreläsning med påföljande frågestund, än Audell?

Det finns ju många, många staffemänniskor ute i landet som brinner för dessa frågor, på ett eller annat sätt - så anmäl dig nu! Vare sig du är uppfödare eller "vanlig" hundägare/medlem - anmäl!

"Rallylydnad: V-tuna & Tierp!" stod det med stora bokstäver skrivet i min almanacka över helgen som var.

Och vad kan väl vara bättre när man försöker återhämta sig från en, minst sagt, intensiv jobbperiod (vågar inte ens tänka på hur många arbetspass jag haft i rad...)? En rallylydnadshelg med Agneta & Josef, en helg helt utan prestationskrav från min sida, bara stå vid sidan av och supporta - och vara nervös... Det kanske var rätt återhämtningsmedicin?

Nåväl. Debut var det iallafall för Agneta och finaste Josef, som faktiskt - tro't eller ej - är smart också. En näst intill omöjlig kombination enligt vissa ;-)

Rallylydnad är en gren inom hundsporten som när den kom nog fick många att le lite överseende och skaka på huvudet - kul, förvisso, men en plojgrej. Inte riktig lydnad ju.

Idag tänker åtminstone jag helt annorlunda. På sätt och vis kan nog rally t o m vara svårare än vanlig tävlingslydnad.

I tävlingslydnaden har du x antal moment du vet skall utföras under tävlingen, du vet i vilken ordning momenten kommer, vilket ger en möjlighet att träna in ett statiskt "program" och självklart skapar en trygghet hos både förare och hund. Något förenklat uttryckt dock.

Rallyn ser för ögat inte lika strikt ut - inte lika raka, militäriska linjer, mycket svängar och snurr och grader av vinklar hit och dit, du får prata med din hund, uppmuntra den, berömma, dock inte röra hunden eller belöna med godis. Men banan ser aldrig likadan ut, så att träna in något "program" innan kan du bara glömma. Hur banan ser ut vet du inte innan banvandringen, du vet inte vilka av de 30 skyltarna (i nybörjarklass) som kommer att ingå, även skyltantalet kan variera från bana till bana.

Så ja, att det skulle vara en simpel plojgrej - nope.

Lördagstävlingen på Vallentuna Brukshundklubb var Josefs, och Agnetas absoluta rallydebut. Och visst fixade de det!

80 poäng av 100 möjliga, vilket innebär ett kvalificerande/godkänt resultat och en 21:a placering av 59 startande i klassen - inte illa av två gröngölingar!

Söndag morgon klockan halv 8 satte vi oss i bilen och rattade mot Uppsala och helgens andra tävling.

Gårdagens poängavdrag berodde till största delen på Agnetas koppelmissar, så det var nog dagens mål - inga irriterande noteringar "sk1" i protokollet.

Och tja, framme på plats undrade man ju om hon skulle uppnå sitt mål..... Agnetas eget förslag till bildtext var dock: "Det finns en anledning till att Agneta inte visar hund..."   

Dagens bana var svårare med fler skyltar, och det var en sammanbiten matte till Josef som kom tillbaka efter banvandringen. Dessutom började det regna riktigt ordentligt 10 min innan det var dags för de tu, och det vet vi ju alla vad staffar tycker om ruggigt, kallt regnväder...

Från åskådarplats tyckte jag de gjorde ett bra jobb - man såg att Josef tyckte det var kallt, men han släppte aldrig fokus och ja, jag såg inga större fel. Men man vet ju aldrig ändå.

En jobbig grej med rally är att man inte får veta några poäng förrän prisutdelningen. Man blir nervös. Mycket. Näst intill strokeframkallande nervös.

Vi stod där spända som fiolsträngar och drog en lättnadens suck varje gång de ropade upp ett namn - och det inte var Agneta Johansson med Josef... 

Hur gick det då?

Jamen de VANN ju!!!!!!! På delad 1:a plats med 2 andra ekipage på 97 poäng! Så grymt roligt!!!!!!! Domarkommentar: "Uppmärksam och väl genomarbetad hund. Bra jobbat!"

Och inte ett endast "sk1"-avdrag i protokollet :-)

Agneta med sin smarta, fina Garpenborg's Gregorious.

åt en liten skrutt till dvärgschnauzergubbe kan t o m göra en Herr Ryss alldeles, alldeles, alldeles slut...

...och skogen är förvandlad till ett vattenparadis :-)

Glad Påsk!

Ledig, strålande sol och en härlig promenad över fälten, en massa tjatter i telefon och en tripp till Uppsala.

Hämtade upp ett knippe EDTA-rör på Rembackens djuklinik - nu har klubben resurser för massvis med ep-blod från generösa staffar i Gränna i sommar...

Billigt är gott! Nästan gratis kotlettspill rätt ner i Ryssens matskål :-)

En fika tillsammans med Sisko blev det i Uppsala - Sisko som är matte till mysiga Dilba och Julias son Malte.

Tack för en alltid lika trevlig pratstund!